Givet min vågchock tidigare idag var jag bara tvungen att tjuvstarta mitt 300 spartans program. Konklusion: jag är ingen spartan...möjligtvis en grekisk innekatt.
Till att börja med hade min pulsklocka laddat ur... föga oväntat med tanke på att jag inte använt den på en si sådär 4 månader, detta givet bestämde jag mig för att bara ta tid på eländet och se hur länge jag håller på. Första chocken kom vid upphoppen, dom var jobbigare än vad jag tänkt mig, iof. kanske inte så konstigt med tanke på dagens vägning, det är ju en del att hoppa upp med, men jag tog mig givetvis igenom dessa första 30. Övriga gick helt ok tills jag kom till de explosiva armhävningarna, redan där började krafterna tryta, men jag tog mig igenom dessa också. Vid hindu armhävningarna tog krafterna nästan helt slut i armarna och jag började stå på knäna vilket förmodligen gör övningen meningslös och bara blir en variant på vanliga armhävningar. Det absolut stoppet hände emellertid vid burpees, jag tror jag klarade 16 st innan jag andfådd höll på att kräkas...hoppade över pullups då jag inte har hittat någon hävstång och genomförde resterande två och kan nu konstaterade föjande:
Att köra barfota var inge bra (sätt på skor),
det hörs mer i golvet än vad jag tänkt mig,
det gick ganska fort att komma igenom (ca 16 min),
sista ryggövningen tog bättre än väntat,
jag blev mer andfådd än jag trott jag skulle blir (mer hjärta än väntat mao).
men framförallt...Jag är sjukt otränad... fattar faktiskt inte hur jag lyckats springa 3 st milpass i veckan i somras (visserligen bara två veckor men ändå) och ändå vara helt andfådd vid första upphoppen.
För att se det lite positivt kanske man kan hoppas på att det bara kan bli bättre...
Imorn börjar försmak av vad som komma skall. Första steget är Cola Light ut och Vatten in...
