Jobbigt jobbigt

Nu känns det att det är nära... jag har faktiskt bara 12 dagar kvar. Det konstiga är att det känns jättelångt... nu vill jag verkligen spola fram tiden, och det faktum att jag snart får äta gör att det känns som om tiden går ändå mer långsamt. Jag har dessutom känt mig mer hungrig än förut, det har jag inte gjort sedan de första veckorna... undra varför.

Det har blivit kallare nu och jag fryser nästan jämnt, idag när jag gick hem var jag helt blå om händerna när jag kom hem, det är tur det finns varma bad...

Hur som JOBBIGT är det.

Varningar

Var på invägning igår och fick då lite kommentarer kring att det kanske är dags att lägga ned och gå över på varierat istället, vi pratade om det och de frågor som ställdes kändes som om det fiskades lite kring verklighets- och kroppsuppfattning.
Min poäng var att jag skulle köra i 10 veckor så länge jag mådde bra, skälet till det är främst för att jag bestämt mig för det och dels för att jag faktiskt tycker att jag kan gå ned några kg till dom menade på att jag kan fortsätta gå ned om jag kör varierat men vi tittade lite på siffrorna och det ställdes lite fler frågor kring mina mål så det var ok. Kan nog säga att jag skulle kört vidare ändå faktiskt men det känns ändå bra att det var ok... Fick förövrigt min första 73:a på den invägningen (73,9).

Åtta veckor gjorda

Idag är första dagen på vecka nio, mätning...

Torso:94,0
Midja:88,0
Stuss:98,0
Lår:59,0

Ajdå... minsta minskningen hittills, 1,5 kg på en vecka. Till mitt lilla försvar vill jag ändå säga att förra veckan hade jag gått ned 3 kg vid mätningstillfället och den vikten så jag inte skymten av förrän efter 3-4 dagar. Min slutsats är därmed att jag var rejält utlakad vid mättillfället och fick en lägre vikt än jag förtjänade. Dessutom så tycker jag själv att jag börjar bli smalare nu och konstigt vore det väl om jag bara fortsatte att falla drygt 2 kg varje vecka (2kg från 75 är något mer än 2 kg från 92, procentuellt).

Uppenbart är nu iaf att det verkligen syns att jag gått ned (så klart) men nu kan folk inte hålla sig längre. Jag har fått en fråga om jag är sjuk, en kollega kände först inte igen mig. Vissa säger att mitt hela mitt utseende har förändrats, vet dock inte om det är till det bättre eller sämre. Jag vill här och nu påminna mig själv om att jag fortfarande mår väldigt bra även om det är jobbigt och för att vara mitt vanliga positiva jag så har jag redan börjat "oroa" mig för hur det ska gå efter de här två veckorna, det finns nåt i mig som faktiskt inte vill sluta med ersättningarna för att det funkar så bra, det skulle kännas som ett totalt misslyckande om jag gick upp med en gång igen.

MEN det TÄNKER JAG INTE!!